misspilav

Jag har försökt att gå igenom min gardarob och välja ut de kläder jag vill ha med mig till Turkiet. Hur packar man för en sådan lång resa? Hur ska jag tänka? Jag vill ju ha med mig så mycket med jag är begränsad till 20 kg baggage plus 8 kg handbaggage. Så klart att jag kan köpa saker när jag väl är där, men jag tycker ju om mina egna kläder. Jag behöver ju inte nya egentligen. Och allt jag köper i Turkiet måste jag släpa hem, och på hemflyget så kommer jag oxå att vara begränsad till 28 kg. När jag tänker på det så snurrar tanken om att jag måste packa ner mitt liv i en låda som rymmer 28 kg. Väger lådan för mycket så kommer jag få betala saftigt för överviktskilon eller så kommer de be mig plocka bort saker ur mitt liv som jag inte vill ha. Vi är ju så materialistiska. Vi vill ha allting och vi vill gärna ha saker som ingen annan har eller saker som kostar mer än standard. Jag vet att jag klarar mig lika bra utan mina saker, men DET ÄR MINA SAKER. Ska avreagera mig lite i köket. Blir muffinsbak till ikväll. Jag är gullig idag och bjuder mina vänner på muffins. You gonna miss me when I'm gone!!

För övrigt så är huvudet fullt av saker som ska göras. Eller det är egentligen ingen mer än packningen som upptar denna stress. Jag tror att resten av stressen beror på att jag är så jävla nervös inför att åka. Alla mina celler gör volter innuti mig och alla mina hårstrån har rest sig upp. Lite som en protest där de håller upp skyltarna "SPRÄNG MUREN". Muren i detta fall blir denna rädla om att flytta hemifrån och klara mig helt själv. Det kommer bli tufft för mig.

Om en vecka så är jag i Munchen. Har tagit flyget från Köpenhamn och landat i Munchen 10.25.  Sitter på gaten och väntar på att få gå ombord på flyget till Ankara. Jag försöker föreställa mig pirret som kommer att infinna sig i min mage när jag sitter på flygplanet, helt förväntansfull. Vad kommer möta mig i Ankara? Kommer det att vara så som jag flrväntat mig? Bättre? Sämre?

Har haft kontakt med fyra personer som jag ska möta i Muchen. En tjej från USA, en tjej från Hong Kong, en kille från Polen och en kille från Frankrike. Sen så har jag redan träffat Sofia som går på MaH som oxå ska plugga i Turkiet. Alla verkar lika förväntansfulla som jag. Alla vill nog skutta omkring och skrika. Märker att jag själv inte vågar ta ut glädjen. Jag är alldeles för rädd för att jag ska vara för glad och sen bli besviken när jag kommer dit. Så jag försöker att inte låtsas om att jag ska åka. Jag skjuter fram det i huvudet som om det är något som ska hända om ett år. Typ "jaja, finns viktigare saker nu, tar tag i det när det kommer". Och sen tänker jag på söndagen, nästa vecka. Hur ska jag slitas ifrån mitt liv här. Hur säger man hejdå till de personer som betyder mest och står närmast. Personer som jag lever med dagligen och som jag behöver mest. Det går snabbt, bla bla, bara 4 månader, jag vet. Men ÄNDÅ!! Blir jobbigt när jag tänker såhär. Både lycka och förtvivlan på en och samma gång.

Jag ska till föreningen snart. Sydsvenskan kommer dit och gör ett repotage om slagverk och samba. Här ska det spelas och dansas för full fart. Har vi tur så hamnar vi på förstasidan, aha!!

Igår var det sambakväll med tjejerna. Jag låg och kände på Mestras mage. Kände en bebisfot som sparkade. Tänk känslan av att ha ett liv inom sig? Wow! Tänk att ha någonting som du står för? Något som beror på dig? Något som behöver dig så mycket? Blir så glad. Vill att bebisen ska komma nu så vi kan kramas!!! 

Lite bilder från igårkväll:

               Det är när jag ligger nära intill dig
              och hör våra hjärtan slå samtidigt
              som jag vet att det är Vi

Blev ingen bio igår kväll. Fick först tvinga mamma att släppa iväg mig till bion trots att jag varit sjuk under dagen. När hon sa ja, så hade Karim ändrat sig. Så det blev inget. Typiskt! 1-0 till mig

Jag har lite feber idag oxå så ska nog vara hemma ett tag till. Trotsar febern ikväll och fikar med tjejerna ikväll. I deserve it!!

Hittat två till personer som kommer mellanlanda i Munchen. Två killar, en från Hong Kong och en från Polen.

11 days to go

Börjar frysa igen. 38,5 feber. Its coming baack baby!!!
Ska pula några Alvedon och dricka varmt te och sova lite. Pappa ska köpa citron när han kommer från jobbet.

Pula??? Används det fortfarande eller har jag fastnat? Rastlöshet+feber=LSD?


Karim har bokat biljetter till Avator ikväll. Jag vill inte se den. Jag vill se den men tycker att det är ett rån med biljetter för 150. Vet de inte att jag laddar hem gratis? Sen när blev bio så dyrt? Vad är det som kostar? Jag kräver bättre salongstolar för det priset, och inte de fattiga de har. Behöver en sittdyna till dem för att se över alla långa människor som med flit väljer att sitta framför att korta. Okej överdriv



Fick mail av en  tjej som ska plugga med mig i Turkiet. Ska möta upp henne i Muchen där jag mellanlandar, så tar vi flyget tillsammans till Ankara. Hon verkade helt överdrivet glad i mailet, massa utropstecken. Blir rädd för såna typer. Själv har jag inte förstått att jag ska åka. 12 days to goo

Feberfrossa igår och inatt. 39.8 feber. Mår bättre nu och jag hoppas att det inte kommer tillbaka. Vaknade inatt av att jag skakade och frös. Kom att tänka på att jag måste sett ut som en epileptiker när jag låg där. Virrade in mig i duntäcket och tre till filtar och la mig alldeles intill elementet. Jag frös fortfarande och skakade. Det är en äcklig känsla att inte ha någon kontroll över kroppen. När jag låg där inatt så tänkte jag hela tiden på att andas djupt och försöka kontrollera mina skakningar. Det var enklare sagt än gjort. Konstigt hur vi människor ständigt vill kontrollera vår tillvaro. Allting ska passa, allting ska matcha. Ingen får gå fel, ingen får kasta oss ur balans. Då behövs något som en feberfrossa för att ta oss ner på marken. Något som får oss att insse att det finns saker som vi inte kan ha kontroll över. Kroppen har kontroll över oss, och inte vi över den.

Okej. Nu har jag inte skrivit på ett tag. Tänkt hela tiden att jag ska skriva, men sen bara skjutit upp det. Nu vill jag inte heller skriva. Jag har feber och hela kroppen känns väldigt trött. Nästan som om jag utfört tungt fysiskt arbete hela förra veckan. Faktum är istället att jag knappt rört mig. Jag avslutade min c uppsats igår, och gud vad det känns skönt. Jag tror att febern beror på all spänning och stress som uppsatsen medfört. Kroppen och huvudet kan äntligen få slappna av och svarar med att bli sjuk. Hmm ..

Har varit i stockholm och fixat med visumet. Nu väntar jag på att de ska skicka hem det till mig. Then I'll be ready to go. Kan inte riktigt förstå att jag åker om mindre än två veckor. Det är så snart. Jag försöker att inte tänka på det så mycket. Blir mest ledsen för att jag kommer att sakna så många.


Lite nyårsbilder

Blir inte så mycket bloggande idag. Bloggen har blivit lite som ett beroende. Så fort något händer så tänker jag "ahh detta måste jag berätta för er". För jag vet ju att ni kommer hit och läser. Synd bara att ni är lite sämre på att lämna komentarer.

Jag har jobbat lite idag. Passar på att jobba röda dagar. Blir mer slantar i kassan.

Imorgon åker jag till Stockholm för att för andra gånger försöka fixa med mitt visum. NI vet ju vad som hände sist när jag skulle flyga? Denna gången så tar jag tåget. 4,5 timme upp och 4,5 timme ner. Och 6 timmar i Stockholm. Shopping?
Ska träffa Åsa och Ersin där. Inte sett Åsa på ett år! WOW! Tänk så har hon förändrats helt mycket? Kanske bytt utseende? Blivit sån yoyooo? Hmm ..

Jag tar med anteckningsblock och skriver ner streetsmart fakta om hur jag ska överleva i slummen i Turkiet. Lär mig av proffsen, haha.

God natt!

USA ska inför nya säkerhetsåtgärder för personer som ska flyga till USA. I ett antal länder så ska passagerarna helkroppsscannas innan de får gå ombord på planet. Jag tycker att Obama reagerar väåldigt förnuftigt när han vill säkra framtiden för amerikanarna.

När är det dags för resten av världen att fråga sig vad vi kan göra för att skydda oss mot USAs krigsorienterade imperialism och politik som bara skapar elände, orättvisor och mer terrorism? Man kan inte bomba halva världen, försöka köpa upp alla oljetillgångar och stödja regimer som bryter mot mänskliga rättigheter, och sen förvänta sig att kunna öka säkerheten i världen. Vad är det för dubbelmoral? USA stödjer länderna så länge de kan tjäna på dem, tills de tröttnar. Mentaliteten i USA är i kaos. Det är okej att bomba andra länder tillbaka till stenåldern och döda tusentals människor och barn och sen kräva ett USAs folk ska leva i harmoni. Inget annat land har krigat så mycket som USA och inget annat land har sprängt kärnvapen som USA. Att sen sitta i toppen av FN och bestämma vilket land får och inte får ha kärnvapen när man själv sitter på de största bomberna. Gör du inte som vi säger så inför vi FN sanktioner och förstör hela landets ekonomi. Vi sätter hela landet i fattigdom där alla till slut svälter ihjäl. För bara några dagar sen så dödades 8 barn och två civila i Afghanistan av internationella styrkor. Är det sättet vi närmar oss terrorismens slut? Hjälper vi folket i Afghanistan? Nej. Istället så serveras vi dagligen lögner och hatpropaganda från USA som försöker förklara och rättfärdiga sina imperialistiska krig. När tar det slut?

Obama fokuserar på flygplansäkerheten som redan är tillräckligt hög. Jag fick 30 frågor när jag var på Chicagos flygplats för 2 år sen. Och jag ser inte ut som en terrorist. Jag kan tänka mig vilket helvete människor från mellanöstern måste gå igenom när de ska åka till USA. Vi har terrorister överallt, och jag tror att USA har de flesta. Där kan de i lugn och ro sitta och fixa och trixa med sina bomber, ta sig ner till tunnelbanan och spränga 500 pers i luften. Att jobba med säkerheten på land är nog mycket bättre nedlagda resurser är att jobba med den i luften. Kan säkertheten i luften höjas mer eller ska det bara se ut som om Obama gör någonting? Konstigt att Obama inte frågar sig varför detta sker och sen tar tag i det därifrån.

Det är inte så konstigt att om man som land attackerar, ockuperar, dödar och beslagtar andra länders naturtillgångar skapar en konflikt. Det precis ett sådans land som USA är. Skulle någon attackera mitt hem så skulle jag inte stå på gården med öppna armar och välkomna alla bomber och soldater som kom. USA har skapat detta hat mot sig själva. Detta visar oss bara att Obama inte skiljer sig mycket ifrån Bush. Samma politik med samma gubbar i spetsen. Samma korrupta system som kommer pressa vilken president som helst.

Jag säger Lägg ner hela USA så har vi smällt två flugor i en smäll. Först så har vi fått fred på jord och sen så har vi löst klimatfrågan!

waiting for summer

Magen mår lite bättre. Jag mår oxå lite bättre. Har skrivit lite till på uppsatsen, varit hos doktorn och handlat bröd till pappa. Jag har hunnit med mycket, och klockan är bara tre. Känns skönt att vakna 8 och få allt fixat. Hmm.. undra vad jag skulle hunnit med om jag vaknat 6? Då skulle klockan bara varit 1 nu. Neee.. struntar nog i det. Nu ska jag iväg på lite mat hos en väldigt nära kompis. Han och hans fru ska bjuda mig på lite irakisk mat. Jag väntar med spänning.

Tjolahopp!

Bild på mig och Mosti 2007.
Jag hade blont hår och samma
byxor som jag har på mig idag.
Carro syns i högra kanten

Jag är vaken nu. Måste fixa uppsatsen för på måndag ska den in fullständig. Allt måste vara perfekt. Men jag har så ont i magen, vill bara sova så att det går över. Tror att det är stressen över uppsatsen och nervositeten över Turkiet som flyttat sig till magen och slåss. Jag måste även städa massa här hemma. Jag skäms över mig själv när jag går in i mitt rum. Allt ligger överallt. Alla saker har bytt plats med varandra och jag hittar ingenting. Försöker intala mig själv att det är okej att det ser ut så eftersom jag har så mycket annat att göra och jag ska snart flytta så därför är det rörigt. Men det är bullshit, jag är helt enkelt lat. Jag trivs i mitt kaos ibland. Jag trivs i min operfekta tillvaro, speciellt nu när uppsatsen måste vara perfekt. Jag hatar perfekt. Jag älskar mina små fel och alla andras små fel. Det är nog det som gör oss till vad vi är. Perfekta på vårt eget lilla sätt.

Usch, börjar filosofiera oxå.

Roma baby

Ojojoj, samban idag var tuffare än jag trodde. Kände hur snabbt jag blev andfådd och hela kroppen skrek GE UPP IDIOT SLUTA PLÅGA DIG SJÄLV. Det är tufft att komma tillbaka efter nån veckas avbrott. Kroppen ställer in sig på det lata livet och vägrar röra på sig i onödan. Men sen var känslan av att se alla obeskrivlig. Gud, vad mycket de tjejerna betyder, jag kan inte beskriva det. Världens vackraste människor med världens största hjärtan. Blir helt pirrig i magen när jag tänker på er!! Jag kommer sakna er medan jag är i Turkiet. Nästan så att jag inte alls vill flytta dit. Vill stanna här och kramas med er istället. Mestras mage har oxå blivit stor. Om två-tre månader så ploppar det ut en mini-capoeirista. Han övar redan på massa kickar i magen. Ojoj, vilka moves vi ska lära honom. Kommer bli såå grymt!!!


Börja dansa med oss? www.estilofaixa.se
Här kommer lite samba-bilder, enjoy!

Show i Ängelholm








Karnevalen i Köpenhamn. Världens vackraste flickor!

Jag är riktigt taggad. Ska iväg på samban snart. Vi har haft lite paus nu i 3 veckor och jag har riktigt saknat det. Hoppa runt och känna hur musiken flödar i kroppen. Ska bli så roligt att träffa alla tjejerna och få kramas massor.

Försökt ladda upp lite bilder från en show i slutet på november, utan framgång. Försöker senare ikväll eller imorgon. Nu jävlar ska det dansas!

Jag sov dåligt inatt.

Sitter på jobbet. Inte så mycket att göra här och önskar att jag kunde gå hem istället. Men måste vara kvar nån timme till. Det har varit stängt här över jul och nyår, så då blir det alltid så lite att göra. Tänker på att detta förmodligen är en av de sista gångerna jag kommer att jobba innan resan. Blandade känslor. Samtidigt som jag tycker att det kommer vara skönt att sluta extrajobba så kommer det inte vara skönt att behöva ta csn lån som ska betalas tillbaka. Hittills så har jag ju klarat mig på bidrag och jobb. Och det har ju inte direkt varit påfrestande att både plugga och jobba lite. Mer som en paus från plugget. I Turkiet så får jag nog byta ut jobb mot mer dans och mer capoeira. Jag har hört att det finns riktigt grymma capoeiratränare i Ankara. Jag ser fram emot att de vad de har att erbjuda. Dans- och capoeirakompisarna kommer jag att sakna hemifrån väldigt mycket. But I'll be back.. or not..

Ska jobba lite nu. Blir dejt med Carro sen. Hoppas hon bjuder på dinner and movie. Då brukar jag till och med ge en puss vid dörren.

Sov vidare nu ..

Jag ljög lite igår. Har varit bakis idag. Mår fortfarande lite dåligt. En flaska vin ger illamående fem dagar fram. Usch. Men vi hade skoj. Roligare än väntat. Vi har sovit länge och segat hela dagen. Ätit bakis pizza och kollat på en sorglig film. Jag har gråtit så mycket. Bra sätt att börja det nya året tycker jag.

Fått en minidata av Karim, så vi har suttit och webcammat med varandra från hans vardagsrum. Vi skriver även på msn när vi befinner oss i samma rum. Vi gör oss redo för min flytt. Om 3 veckor och tre dagar, wow. It's coming clooooser. Snart, snart, snart.

Jag orkar inte lägga upp några bilder från igår. Gör det imorgon efter jobbet. Jag förstår att ni klickar in er på min blogg för ni vill sååå gärna se vad jag gjort och hur roligt jag haft. Och när det inte finns nå bilder så skämms ni lite, för att ni varit inne på bloggen 5 gånger idag i hopp om att se nått. Sen känner ni er rätt misslyckade, eller hur?


      

från Carros blogg