misspilav

Jag har haft en effektiv morgon här hemma. Tjejerna traskade iväg till lektion imorse medan jag gick en promenad i solen. Klättrade upp för världens brantaste backe. Insåg att jag inte har lika grym kondis som hemma. Hatade mitt liv lite, men fortsatte att klättra. Sen kom nedförsbacken och livet kändes genast lättare. Flög ner. Har första lektionen 13.40 så suttit här hemma och gjort min turkiska läxa. Frågar mig själv varje gång varför jag valde att lära mig detta omöjliga språk. Grammatiken är kaos. Finns regler för exakt allt. Jag förstår inte hur de kan prata språket? Det är som en virvel som aldrig tar slut. Sen finns det tiden när jag uppskattar att jag kan vissa ord. Utan turkiska så hade jag inte klarat mig här. Engelskspråkiga är en stor minoritet här.

---

sak som jag uppskattar mycket med Malmö Högskola är att lektionerna inte är obligatoriska. Man kan gå när man känner för det. Tycker man att något i litteraturen är svårt så går man till lektionen för att lyssna på föreläsningen och kanske ställa någon fråga. Tycker man att litteraturen är enkel, så behöver man inte gå dit. Läraren kommer ändå att prata om saker man redan kan. Den tiden som jag inte är i skolan kan jag lägga upp hur jag vill och plugga när jag känner för det. På Bilkent så är lektionerna obligatoriska. Läraren pratar oftast om saker som man redan läst och man sitter där och antecknar saker som man redan antecknat. Vissa lektioner hade jag ändå gått på eftersom litteraturen är väldigt svår, men andra lektioner är helt onödiga. Jag har en lärare som under tre lektionstimmar gick igenom Treaty of Lausanne. Det är ett dokument på 1 sida som är påskrivet av Turkiet och Armenien 1923. Bara en riktig idiot behöver tre timmars genomgång på en sån sak. Läraren läser texten innantill, precis som om vi inte har egna ögon att läsa den. Men för att vara ärlig, vissa av eleverna här är riktigt blåsta. Så det är kanske inte så konstigt?

---