water.what.you.plant
Jag bor på en farlig gata. Själv ser jag aldrig något hemskt som händer men enligt tidningarna så händer det ständigt grejer här. Rån, misshandel, bilstöld, rattfylla och polisbilar som svischar förbi.
Idag var det dags igen. Hemmakväll, videobutiken två hus ifrån mig, blev knivrånad vid tvåtiden idag. Rånaren kom över varor värda 1000 kr. Jag tänker att han tog 6 dvd-filmer och 20 påsar chips. Han hade helt enkelt planerat en myskväll hemma med film och massa gott. Kanske plockade han ner lite lösgodis i fickorna också.
Inte nog med att han är dum, så är han väldigt självisk. Inte självisk i den mening att han förbrukar skattepengar för polisinsatser, åtal och domstol, utan det lidande han åstadkommer andra människor. Jag kan inte föreställa mig situationen där jag hotas med en kniv mot min hals. Jag kan inte räkna de dagarna som det hade tagit för mig att komma över detta trauma. Alla gånger jag inte vågat gå ut på kvällen på grund av rädslan för att stöta på flera idioter som tror sig ha rätten över andra människors liv. Alla gånger jag vaknat under natten och inte vågat somna om, eller de antal gånger som jag fått kolla så att dörren och alla fönster är stängda. Alla gånger jag tackat nej till att gå ut och festa för att jag inte vågar ta mig hem ensam på natten. Och att inte räkna alla de affärer som jag aldrig mer hade vågat gått in i.
Hur kan man bete sig på det viset? Hur kan man värdesätta sitt eget liv så mycket högre än andras? Hur kan man ta sig rätten att få bestämma andras öde? Hur lever man med det samvetet om att andra människor går omkring och är rädda på grund av något som du orsakat? Vad är det för människor?
bild: weheartit
ja enligt teorin i kriminologi så är alla individer olika och ...... hahaha
Bra fråga.
Tror inte det är ett direkt glatt val för de flesta. Tänk om han är tung narkoman, borde du inte tycka synd om honom för att han måste ta till sådana medel för att stilla sin abstinens?
Jag resonerar förmodligen lika som du, fuck honom.
Men vad sätter oss högre upp än honom bara för hans omständigheter kanske har tvingat honom till det?
Varför han började med droger kanske inte var helt och hållet hans val. Hur många är det inte som har fastnat bara för de inte har varit starka nog att motstå ett grupptryck tex.
För övrigt om man är rädd att sådant kan hända, ja då lär man sig försvara sig mot det. Bara för att människor någorlunda har kommit överens om vad som är rätt och fel ska man inte tro att alla håller med om det.
Älskar hur man i Sverige tror att allt är chill och att inget kan hända dig.
Tyckte bara det var en abstrakt tanke som i sig inte är fel, enligt mig iaf.
Tycker du att jag resonerar fel?
Diskutera :-)
