born again

I brist på annat så återupplivar jag min blogg igen. Jag är fast mellan att vilja skriva blogg och hata blogg, jag kan inte bestämma mig.

Har slitit med min c-uppsats i en månad nu, jag är nära ett breakdown. Jag hatar varje sekund av den tid jag måste lägga ner. Och jag har ytterligare en månad på mig att skriva. Bara tanken gör mig illamående. Jag kastas mellan kaotisk ångest och lycka över att detta kanske är den sista uppsatsen jag behöver skriva. Den mesta tiden så glor jag bara in i skärmen. Precis som om jag väntar på att något revolutionerande ska hända. Min handledare har sagt att jag ibland måste sluta tänka, och istället göra annat. Med tiden så kommer det lossna och jag kommer kunna skriva igen. Jag vet inte riktigt vad han menar. Känns mest som att jag glott in i skärmen de senaste 2 veckorna och inget lossnar. Vad är det som ska lossna? När vi träffas och diskuterar uppsatsen så är jag helt stirrig, han inspirerar mig till att skriva. Och sen kommer jag hem och inspirationen lämnar jag nånstans på vägen. Jag hör hans ord "det kommer lossna".

Han skickat över lite pepper till mamma som hon ska skriva ut och ta med hem. Utskrivaren är långsam här hemma och i längden blir det dyrt att springa och köpa patroner. Jag känner mig som en gammal tant som vill ha allt i pappersform. Jag kan inte läsa på skärmen. Där läser jag bara uttjatade bloggar och aftonbladetnyheter. Det är precis vad jag gjort de senaste 4 timmarna. Ångesten kommer igen.

Jag har så mycket att se fram emot, så mycket i mitt liv som är så perfekt, men jag kan inte slappna av. Jag vill bara skriva färdigt och vila. Jag och Karim åker till Rom på torsdag och stannar till söndag. Det kommer bli mysigt och avslappnande att komma ifrån. Kanske lossnar det där?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0