misspilav

an inte förstå att det redan är 1a mars och att jag varit här i mer än 1 månad. Det längsta jag varit hemifrån tidigare är runt 1 månad när vi åkte till Bosnien när jag var mindre. Jag minns känslan av att komma tillbaka till Sverige, när man kör över Öresundsbron och det pirrar i magen när man ser Sverige-skylten. Man saknade alla hemma och känslan av att vara i sitt hem på sin mark. Jag vet inte riktigt om det kommer kännas så när jag kommer tillbaka från Turkiet. På sätt och vis så har lägenheten här blivit som ett hem. Jag har flyttat hit och vet att jag ska vara här 4 månader och jag tror att jag börjat vänja mig vid känslan att detta är det som är 'hem' nu.

---

Om jag fick välja mellan att leva mitt liv i Malmö eller Ankara, så hade jag valt Ankara. Jag hade velat ha min familj, pojkvän och vänner här, men utöver det så är det inget jag saknar med Malmö. Jag känner att jag platsar in här så ett konstigt sätt. I Bosnien syns det mer att jag är turist än vad det gör här, förutom att mina blonda vänner avslöjar mig. Även mycket annat påminner mig om Bosnien här, Människorna. Människor lever på ett annat sätt. De lever inte för morgondagen, utan för dagens lycka. Jag blir chockad varje gång någon på gatan eller i affären försöker hjälpa mig med något fast det inte är deras jobb. De gör det för att de är godhjärtade. Folk ler. Det är vad jag kommer sakna med att komma hem till Sverige.

---

Jag vet dock att det är kanske såhär det känns nu, och att jag kommer tycka om Malmö massa när jag väl kommer hem. Jag har bott där i 11 år, jag kan Malmö. Jag vet hur jag ska få saker gjorda utan att behöva be 30 pers på gatan att hjälpa mig och använda armar och ben för att förklara vart det är jag vill komma.

---

Helgen har varit väldigt soft. I fredags så sprang jag o Fia på stan under dagen och sen på kvällen stack vi ut i närheten till ett café för lite pipa. Lugn och avslappnande fredag. I lördags så blev det ett träff med Nordic Group. Vi blev inbjudna av svenska ambassaden för att gå åka skridskor med andra personer från andra skandinaviska länder. Det tog oss tid att komma till platsen och jag insisterade på att vi skulle försöka ta oss dit vi fots. På kartan såg det inte alls långt ut, men det visade sig vara längre än vi trodde. Fyra förvirrade tjejer med polisers och militärers vilja att hjälpa, kom vi äntligen fram. Efter 1 timmes skridskoåkning så blev det lunch och sen taxi hem. Vi hade förväntat oss att det skulle vara lite mer ungt folk, men det var mest äldre par och familjer med småbarn. Men det var väldigt roligt att få prata lite svenska.

---

Väl hemma så blev det snabbstädning och vid 9-tiden kom det massa folk över. Vi var säkert 25 pers och våra grannar hatas oss nu. Vanligtvis så brukar jag ta trappor upp och ner från vår lägenhet, men det blir hiss i fortsättningen. Vill inte stöta på någon som kommer skälla på oss. Det har redan hänt =) Festen var grym, vi körde massa charader och alla verkade ha roligt. Vid 1-tiden skulle vi iväg på en klubb. Vi tog taxi dit eftersom vi inte visste vart det låg, men det visade sig ligga 10 min gångavstånd från oss. Dock latade vi oss när vi skulle hem oxå och tog därför taxi igen. Musiken var okej, men det var så högt att det nästintill var omöjligt att vara där inne. Kände dunk-dunk även när jag la mig på natten. Har hört att de ska spela grym RnB och Hiphop på fredagar så jag får gå dit nångång.

---

Igår var en riktigt chill-dag. Var lite i stan, sov live, plugga lite, gick på promenad = riktig Naida-dag!